Skolutflykter är en rättvisefråga

Skolresandet rasar. Mellan 2003 och 2006 har skolutflykterna halverats. Hårdast har skoleleverna drabbats. Särskilt alla barn som lever under små ekonomiska förhållanden. Rädda Barnen publicerade 2006 en rapport som visade att omkring en kvarts miljon barn i Sverige lever i fattigdom. Det innebär inte att de är bostadslösa eller svälter, men de lever i en ekonomisk situation där det inte finns några marginaler för oförutsedda utgifter.

Även skolundervisningen har påverkats. Lägerskolan, museibesöket i grannstaden och bussresan till Auschwitz är pedagogiskt mycket viktiga för att eleverna ska kunna uppleva något av det som de läser om i skolbänken.

Ett tredje område som drabbats är turistnäringen. Detta gäller både transportföretagen och besöksnäringen. Skolutflykter med buss har minskat med över trettio procent enligt Rese- och turistdatabasen.

Enligt skollagen ska skolan vara avgiftsfri, däremot får det ”förekomma enstaka inslag som kan medföra en obetydlig kostnad för eleverna”. Skolverket har tolkat vad detta innebär.

2004 tog en skola i Stockholm ut 300 kr i avgift för två nätter på en lägerskola. Detta var för högt. Tjänstemän på Skolverket har i intervjuer sagt att 20 kr kan vara rimligt, men bara om pengarna tas ut vid något enstaka tillfälle.

Däremot var det samma år helt i sin ordning att föräldraföreningen för en klass i Solna tog ut en avgift på 5 100 kr för en utlandsresa som klassen skulle göra under ett lov. Verket har även understrukit att det är tillåtet för barnen att arbeta ihop pengarna och att kommunerna finansierar skolutflykterna.

Skolutflykter är en rättvisefråga. För 20 kronor får man inte mycket. I dag skjuter man i praktiken över det ekonomiska ansvaret för skolutflykterna på föräldraföreningen och därigenom på föräldrarna. Inte minst eftersom det ofta är svårt för barnen att arbeta ihop pengarna som behövs, utan ett mycket aktivt bistånd från föräldrarna.  

Det argument som oftast framhålls mot att skolorna ska få ta ut avgifter för skolresor är att barn från hem med dålig ekonomi inte ska pekas ut. Men detta löser man inte genom att skjuta över ansvaret till föräldraföreningen som genomför den under en helg eller ett lov.

Det finns bara en väg att gå. Kommunerna måste ta ekonomiskt ansvar för att eleverna ska kunna åka på utflykt några gånger under sin skoltid. Bara då kan man säkra det pedagogiska innehållet och undvika att barn från små ekonomiska förhållanden pekas ut.

Anna Grönlund
Förbundsdirektör Sv. Bussbranschens Riksförbund